Satt precis och titta igenom korten både här på datan och lite gamla kort, från när mina pojkar var små.. Vart har dessa åren tagit vägen? Dom växer såå fort, har blivit egna självständiga individer, både till utseende och till sätt!
jag är så glad att mina pojkar har växt upp till att bli trygga fina pojkar, trots att dom fick gå igenom en skilsmässa från deras pappa när dom inte var så stora, tacksamhet är nog rätt ord!
Egentligen vill jag inte vara ifrån dom en endaste minut och riskera att missa en rolig eller betydelsefull händelse i deras liv, så känner såklart alla föräldrar! Ibland skulle man vilja stoppa tiden, eller för en dag fövandla dom till små bebisar igen, bara för att få snusa på deras hår och skinn, tillbaka till när man själv var medelpunkten i deras liv! eller till tiden när dom sa -ja elkar daj mamma tå mycke.. nu säger dom istället jag älskar dej mamma, du är den coolaste mamman på skolan!! (vet ej om det är bra eller dåligt)
Kan tyckas ego, men ibland känns det som att man inte hinner med tiden, den bara flyger iväg, och med den barnen, dom små små barnen som inte är så små längre!
på ett annat sätt är det skönt att dom är så pass stora så man kan leva sitt vuxenliv, och att man nu äntligen hinner med att göra allt som man vill.. fler barn kommer inte på fråga, inte ur dennes mage iallafall! Får sätta mitt hopp till mina syskon i stället!
i morse sa Cappe vid frukostbordet -varför måste jag gå i skolan? chrille kan ju allt, han kan lära mej.. -nåja sa jag, det är nog bäst du går i skolan iallafall!
Att höra detta pladder varenda, varenda dag, kiv och bråk, mobiler som låst sej, småprat om varför man måste gå i skolan, om hur det kan komma sej att mormor är gift med Kjell när moffe är min pappa? var flugorna sover och om dom överhuvudtaget sover.. detta är ju när allt kommer till kritan det bästa som finns! Att ha privilegiet att få ha världens finaste pojkar i sin närhet! och att dom växt upp till självständiga varelser, som inte längre säger -ja elkar daj mamma tå mycke tå mycke.. utan istället säger kan vi köpa ett nytt spel i helgen till mitt nintendo, och vi ses ikväll!
Innan man stiger av bilen pussas man hej vilt, INTE på skolgården längre för det är pinsamt.. när dom väl långt om länge går av bilen, och går in, sväller hjärtat, och jag känner mej enorm stolt!
deras hållning och deras sätt mot kompisarna säger hejdå mamma, säg nu för guds skull inget pinsamt!!! men deras ögon säger -ja elkar daj mamma..
boys will be boys vare sej dom är snart 11 eller 3!!
Puss på er mina små underverk!
