I förmiddags var jag hos doktorn här i Lund, röntgade hjärta och lungor, samt fick träffa min läkare. Allt såg bra ut på röntgen och både jag och Chrille drog en lättnadens suck!! Fantastiska Anders Rydholm, ständigt leende och med ett utseende som en galen professor med galet stora händer (för att vara kirurg) meddelade att jag såg pigg och rask ut och att allt var bra med mej. Jag vet att det inte är hans förtjänst att jag hade fina bilder MEN han var budbäraren och en sån person betyder allt och lite till i det läget.
När vi satt och väntade på röntgen kom en familj in med en pojke i 10 års åldern. Han hade mycket lite hår och gick med en kräkpåse under näsan.. Hade jag varit ensam hade jag börjat gråta, allt blir så påtagligt när man befinner sej innanför dom väggarna. Stackars lilla barn, jag önskar att jag kunde utplåna allt vad cancer heter!!
Hinner inte blogga mer nu, ska fixa middag till alla mina gossar 
tur att livet återgått till normala gängor igen!! återkommer lite senare