Loppans blogg

Ikväll är jag ensam på täppan och härskar själv över fjärrkontrollen.. Chrille körde efter jobbet till malmö för utvecklings samtal med Andreas och efter det direkt till B-G för att hjälpa honom med bilen. Så här sitter jag och har rätt tråkigt, har läst en del roliga eller mindre roliga bloggar som jag följer. OCH fjärrkontrollen är min för en gångs skull.

Vad vore livet utan vänner? Man tänker inte så mycket på det i vanliga fall, men när man hamnar i någonslags kris förstår man värdet av att ha vänner omkring sej (syskon och föräldrar oxå) Jag får väldigt mycket ut av att skriva här på bloggen, dels får jag ”skrivet av mej” mycket av mina tankar och känslor och dels kan jag förmedla till omvärlden hur jag mår, helt perfekt tycker jag. Jag följer en hel del bloggar och har gjort väldigt länge, långt innan jag själv började blogga. Både människor som jag känner, men oxå människor som jag inte känner, men som jag endån känner samhörighet med. En av dom är vimmelmamman Lotta Grey som har haft cancer, just nu är hon symtomfri och njuter av sitt liv, men som vi alla vet kan det komma tillbaka när som helst. Nu tycker säkert många som läser detta att varför följer du sånna bloggar??!! jo för att, trots att vi inte känner varandra så delar vi på något vis samma tankar och öde, vi delar en erfarenhet. För några månader sedan läste jag hennes blogg mest för att jag har gjort det länge och för att jag på något vis lärt känna henne genom hennes bloggvärld. Nu idag läser jag hennes blogg för att den ger hopp om en bra framtid, den är levnadsglad och för att den ger trygghet i att det är inte bara jag som har drabbats av denna sjukdom (nu menar jag inte att jag är övertygad om att jag har en tumör i lungan) utan för att jag oxå delar hennes öde, även om det var flera år sen sist. Just nu har hjärnspöket gjort sej påmint igen, både pga återbesöket (som framkallade jobbiga känslor) men oxå för fanskapet till förändring i lungan. När man varit sjuk (hur längesen det än var) och är sjuk känner man stor trygghet i att prata med människor som delar samma erfarenhet. Deprimerande tycker säkert ni, men tvärtom blir man väldigt insiktsfull om att den jävla sjukdomen finns och kommer alltid att finnas. Normala friska människor som aldrig varit drabbade tror att den ligger långt bort, men det gör den inte, den lurpassar och kan dyka på vem som helst när som helst. Jag tror att alla skulle behöva läsa någon cancersjuks blogg och inte vara så jävla rädd för ordet cancer. Jag tror att man ser livet lite annorlunda efter att fått ta del i en sådan människas tankar och känslor. Livet är ingen dans på rosor, men man måste leva livet fullt ut, som frisk måste man det, för det finns dom som inte har något att välja på och dom hade gladeligen bytat! Gör vad du känner för, lev som du vill och mår bäst av, i morgom kan ditt liv ta en oväntad och oönskad vändning.  Shit vad jag gaggar på!!

Nu tänker ni säkert att, det där mår du nog inte bra av att läsa, när läget är som det är.. Men det gör jag, ni behöver inte vara oroliga för min mentala hälsa

Hoppas att alla kan nanna gott trots detta hemska inlägg.. och gå gärna in http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman//index.html och läs hennes blogg.. om ni vågar dvs;)

natti natti och puss o kram