Nu har jag inte bloggat på några dagar, har varken haft tid eller lust.. förlåt alla trogna läsare! Lördagen spenderade vi på busfabriken i hbg, där Eddie hade sitt kalas. Barnen hade jätteroligt och det blev sååå lyckat! Efter det lämnade vi honom hos min lillebror Daniel och hans fru. (han ville inte med på tävlingen på söndagen) sen begav vi oss till malmö för att lämna Andreas som oxå var med på kalaset, sen kom vi då äntligen hem, Jag, Chrille och Cappe. Senare kom Ario och dom lastade bilen och div grejor. Jag var helt slut, både till kropp och själ och vi gick till sängs väldigt tidigt.
På söndagen var det tävling, jag kunde tänkt ut redan från början att det inte skulle funka.. tävling kräver stor koncentration och fokus, vilket jag inte med färenade krafter kunde uppbringa. Jag brukar normalt vara jättetaggad och fokuserad på min uppgift, men redan på morgonen märkte jag skillnaden i min hjärna. Jag kan förstå att det är så här en utbränd människa känner sej. Jag kan inte hålla ordning på grejer, kan inte hålla ordning på ord (meningen kommer inte ut som jag tänkt) jag lade mycket energi på vilket som är höger och vänster, jag till och med fick black out vad det gällde namn på personer som jag känner mycket väl. Min hjärna är full av jobbiga tankar och funderingar, inte så att jag medvetet tänker dom, men dom finns där och ruvar. Det är svårt att förklara och det går inte att klä känslor med ord. Man kan likna mej just nu vid en data som är fullproppad med Skit, jag har jättesvårt att ta in allt annat, hjärnan är full helt enkelt. Nu tänker säkert ni alla att det var ju ett jäkla tjat och att jag bekymrar mej i onödan och förhoppningsvis så gör jag det oxå. Jag pratade med min bror Daniel innan idag och han sa inte en gång, att tänk inte på det, det är inget farligt, för han vet att det inte hjälper och det är skönt. Tack Daniel för samtalet, vi har delat många hemligheter genom åren och du betyder mycket för mej. Jag hade jättesvårt i söndags att hålla masken och fasaden uppe, både i tävlingsbilen och människorna runt omkring. Jag gick undan och satte mej i bilen, andra tyckte säkert att jag var otrevlig och konstig (jag brukar vara social som fan) men jag hade nog med att hålla tillbaka tårarna. Jag kände inte igen mej själv och jag vet att jag begick misstag som förmodligen kostade oss en viktig poäng (världsliga saker egentligen) men det smärtar mej något enormt att jag inte kunde ”hålla ihop hjärnan”. jag blev dämpad och lessen, men ville såklart inte visa det, då hade dom inte bara trott att jag var osocial och otrevlig utan mentalt störd oxå! Vi slutade som 2a, så helt skitdåligt gick det inte! Nu ser jag framemot torsdag.. jag vill ha det gjort och få besked, sen kan jag och min hjäna och min familj andas ut, varva ner och göra något konkret om där finns något som inte borde finnas i min lunga. Så nu har jag tjata färdigt.. Jag kan tänka mej att många tycker att det är sorglig och dämpad läsning här på bloggen just nu, men man kan alltid välja att inte läsa, för tyvärr är det så här mitt liv ser ut just nu. Livet går upp och ner, mitt liv har bara varit på uppgång sen jag träffade Chrille, men just nu ligger det i en tillfällig svacka. Det betyder att det bara kan gå uppåt igen!
Ikväll ska jag jobba och det känns faktiskt helt okey, riktigt skönt. På jobbet är jag inte ”Lotta” utan där gör jag något konkret och handlingskraftigt, jag går in i en annan roll + att tiden fram tills torsdag kommer att gå i ett rasande tempo, skönt! Skönt att träffa alla kolleger oxå, hög nivå på ljudet och låg nivå på skämten, i like!! 
Vi ses ikväll Therese och Susse, det ska bli riktigt roligt!