Loppans blogg

Nu har det varit tyst här några dagar igen då jag jobbat. Igår var jag ledig, men trött som ett ålderdomshem så jag orkade inte blogga.

Idag gick vi upp och körde till skolan. när jag lämnat dom körde jag till mamma, som jag brukar i väntan på att dom ska sluta skolan. Jag fick läst ut min mycket spännande bok och hade det allmänt trevligt. Tills det ringde från skyddat nummer.. vem fan är nu det tänkte jag, säkert någon försäljare som jag ska vara riktigt otrevlig mot!! men nääädåå.. Fredrik på ortopeden (doktorn som Anders delar mej med då han ska vara ledig lite under våren) han var för övrig med och opererade 06. I vilket fall sa han att Thorax hade lagt om rutten lite. Jag väntar fortfarande på min kallelse och nu förstår jag varför den inte kommit. Han sa att dom hade haft ett nytt möte och att han hade fått meddelat igår att dom skulle skippa nålpunktionen.. MEN dom vill göra en bronkoskopi istället, som om det inte kunde bli värre?? det kunde det tydligen!! Lungspecialisten som tagit detta på sej trodde att man skulle komma till den mycket lättare uppifrån, en nålpunktion hade dom i värsta fall fått göra om. En bronkoskopi innebär att dom går in via näsan eller svalget med en fiberoptisk slang.. ja, ni förstår själva dilemmat i detta.. jag sa till Fredrik att jag kommer väl att vara sövd? men det trodde han inte.. du blir såklart bedövad hela vägen ner i lungan, så att alla reflexer försvinner, man kan inte vare sej svälja eller hosta. han hade själv inte varit med och gjort någon sådan på flera år så han ville inte berätta om det går till si eller så utan han tyckte att det var bättre jag pratade med doktorn som ska göra den, när jag fått kallelsen. det kommer jag sannerligen att göra sa jag.. och om det krävs kommer jag att skapa mej så in i norden så att dom inte har något val! Fy fan säger jag bara!! från att någerlunda ha acceperat nålpunktionen och vara tillfreds med det till att fullständig panik hotar att bryta ut vilken minut som helst. fredrik hörde nog på min röst att jag höll på att börja lipa.. han sa att jag förstår att är rädd för detta, konstigt hade det varit annars.. tuff som jag är, samlade jag mej tillfälligt och sa att -ja där är inte mycket att göra, bara få det gjort, det finns dom som har det värre.. ja, svarade han.. men det finns oxå dom som har det bättre, mycket bättre, det är okey att vara livrädd för sånt här och det är okey att vara lessen utan att ha dåligt samvete för dom som har det värre.. detta är ditt kaos och ingen kan överta det, du får bära det själv och då är det inte konstigt att man reagerar. det kändes bra att han sa så, för jag ibland får jag för mej att gnäller och tycker synd om mej själv, när det finns dom som har det värre.. men som han sa att du är troligtvis sjuk och det hade varit konstigt om du inte hade varit orolig och rädd för situationen! Det tar sin tid både för patient och för anhöriga att ta sej igenom sånt här, att acceptera och att faktiskt tycka synd om sej själv istället för att jämföra sej med andra! Jag gillar Fredrik har jag bestämt mej för, jag har inte direkt haft någon kontakt med andra läkare än Andres sen jag blev sjuk 98 och jag är övertygad om att han gick en låååång kurs i psykologi under sin utbildning.

Jag tyckte att det var bra att han ringde och informerade mej om läget, så man inte får en kallelse till bronk jävla skopi utan att veta vad som pågår, då hade jag flippat ut totalt! han sa även att detta måste göras nu så fort som möjligt så att det kan planeras för en operation oxå i det snaraste. Han är inte lika gammal i gamet som dr A men jag känner stort förtroende för honom, dels för att han ringde och förvarnade mej och dels för hans lugnande psykologiska ord.

Denna våren går inte av för hackor, vårarna 98 och 06 var inte heller roliga, men detta tar fan priset!! Är just nu mest förbannad och så jävla rädd för allt vad tumörer heter, få bort skitet så jag kan börja leva normalt igen. Dom senaste dagarna har jag mått som vanligt och inte skänkt detta en tanke, sååå skönt har det varit. Nu virvlar allt upp igen, han där uppe måste vara rääätt ond på mej!

Nu vet ni alla hur landet ligger.. från en nålpunktion som numera framstår som en promenad i parken, till helvetes jävla slang i näsan (ursäkta språket) och panik, vill inte, tänker inte gå dit känslan.

Ha en bra kväll allihopa, nu ska jag samla ihop mej och gå och dammsuga lite (funkar alltid)