Nu är det gjort.. denna hemska undersökning, som var hemskare än vad jag kunnat föreställa mej. Det lugnande som jag fick hade nästan ingen effekt och vid det laget som jag upptäckte det, var det för sent. Själva bronkoskpin var en lätt match.. men eftersom det blödde en del kunde han inte ta något riktigt prov, så han skulle prova med ultraljud.. Den slangen var inte nådig, jag ulkade och var vid flera tillfällen så panikslagen att jag försökte dra bort den. Tårarna sprutade och den snälla systern sa att nu mår hon jättedåligt här och har det jättejobbigt.. då sa läkaren att jag slutar nu för jag hittar inte. Då hade han rotat runt en timme.
Jag grät ooch hade ont i halsen och kan bara säga att DET HÄR GÖR JAG ALDRIG I HELVETET OM!!! föda barn är ingenting!! Vi fick ligga kvar i två timmar tills bedövningen släppt. Försökte fukta munnen med en blöt servett men det hjälpte föga. Jag gick på toaletten (chrille stod utanför och vaktade) väl medveten om att jag skulle fuska och försöka dricka.. men det gick inte, kunde däremot skölja munnen och svälja mycket små klunkar. Han såg nästan panikslagen ut när jag kom ut därifrån. Jag vet vad du gjorde därinne och DU FICK INTE!!! Det kändes dock lite bättre efter det.
Efter ca 2 timmar hade bedövningen släppt och vi blev bjudna på fika. kaffe och macka OCH jag fick snusa. Det var det bästa av allt!! Sen kom doktorn som gjort undersökningen. Vi gick in på hans kontor för att prata. Där visade han bilder från ctn som jag gjorde i april, hans tränade öga upptäckte ännu en tumör.. Den första som dom hittade sitter långt ner i loben, men den andra sitter sämre till i höjd med hjärtat, bland en massa stora kärl. Vilket betyder att om dom ska göra en stor öppen operation kommer dom att ta det mesta av höger lunga. Pga att det blödde väldigt idag kunde han inte se riktigt, han gjorde sitt bästa med att plåga mej, men troligtvis får man inget resultat. Han fick ut lite TRODDE han, men det kommer förmodligen inte att räcka. Nu ska detta diskuteras i eftermiddag med thorax, han själv samt Fredrik som i nuläget fortfarande är ansvarig läkare för mej. Förmodligen kommer dom att göra titthålskirugi i första skedet, för att vara säkra på att det är ett sarcom, ett sånt som jag haft i benet. Det finns andra sorters tumörer som kan drabba personer i min ålder och alla tumörsorter behandlas och opereras olika tydligen. Alltså ska det fastställas exakt vad dom har att göra med innan dom öppnar upp hela bröstkorgen och snor min ena lunga!
Jag är mest lättad över att detta är gjort och att det som kommer att hända framöver innebär sövning för min del.. resten får jag ta itu med sen, att det eventuellt kan vara en annan sorts tumör som kanske kräver behandling och som man kanske kan operera utan ett jätteingrepp! Sarcom (som jag haft i benet) är luriga som lungdoktorn uttryckte det, dom vill man helst inte skära i, då dom sprider sej då. Det innebär att man måste ta bort med stor marginal. En annan sorts tumör kan dom ta bort med laser tydligen och sen någonslags behandling efter det, vilket vet jag inte, om han menar cellgift eller strålning. I vilket fall är detta hindret nu överstökat och just nu känns det som att jag kan göra vad som helst och stå ut med vad som helst, bara jag aldrig mer behöver göra en sån här undersökning igen!!
Hoppas att er dag har varit bättre än min kära vänner och att ni njuter av livet och är rädda om varandra!
Pussar och kramar från en tilltuffsad Loppa