Loppans blogg

Förstår inte riktigt hur det kunde bli så här.. jag älskar ju att sova länge! Chrille var uppe redan klockan 7 (inget ovanligt för honom) han ska vara funktionär på en tävling i Tommelilla tror jag att det var. Han var inte säskilt glad för det, då vi dyrkar våra lediga helger tillsammans, men hans dåliga samvete kom fram, när dom sa att dom ev fick stryka sträckan om dom inte fick ihop tillräckligt med funktionärer. Jag var oxå tillfrågad i veckan, men sa neeeeej tack! Stå ute i ösregn en hel dag och kolla så ingen kör av eller så.. neeeej tack och dåligt samvete har jag inte heller!

Idag har jag planerat att vara lite i trädgården. Vi har inte så många rabatter, men dom börjar se trista ut nu.. skulle vilja plantera lite nya blommor oxå, men det får nog vänta tills lönen kommer, fattig blir man när man varit hemma från jobbet! Jag har en plan för hur det ska se ut när jag är klar och det kommer att behövas grävas, plantera och planteras om innan jag har det som jag vill. När jag nu tittar ut känns det som att det nog får vänta! (regnet öser ner)

Igårkväll mumsade vi i oss tacos, i love tacos!! efter det gick barnen ut och hoppade studsmatta, fattar inte att dom kan hoppa och hoppa och hoppa i timtal, dom har hur roligt som helst.  det var rättså skönt att dom gick ut, ibland behöver jag lite andrum. Dom har alltid varit väldigt kontakt benägna mina barn, men sen hela historien med tumören rullades upp, har det blivit värre. Av förståliga skäl! Jag kan nästan känna hur speciellt Eddie tittar på mej i smyg.. hela tiden.. för att upptäcka om jag är glad, lessen, om jag inte mår bra.. och skulle jag hosta stirrar han utan att tänka sej för. Vi har pratat massor jag och barnen, för jag anser att ju mer dom vet och kan, ju tryggare blir dom i allt som händer. Men detta letandet av symtom hos mej gör att det ibland brister, jag gör allt för att hålla masken och vara som vanligt, pigg och glad när dom är med. Men när jag då får lite andrum (som igår när dom gick ut) orkar jag lixom inte hålla uppe fasaden längre. Nu händer inte detta var och varannan dag, men igår var jag rätt låg faktiskt. Jag grät och Chrille blev såklart bekymrad, jag sa att jag tyckte att det var jobbigt att barnen är så inpå och nästan synar mej i sömmarna.. Chrille sa att om jag ville, skulle han sätta fart på pågarna, det såg han med glädje framemot! Du är så go du älskling! Efter en lång bra pratstund där jag fick pratat av mej och lättat lite på ventilen kändes allt mycket bättre.  Kvällen blev en bra kväll med godis och tv tittande. Eddie, Chrille och jag tittade på talang och Cappe och Andy spelade uppe på Andys rum. Vid 22 var Eddie så trött, att han sa -nu går jag och lägger mej.. dom andra kom oxå ner och gjorde sej klara, sen gick vi alla direkt i säng.

Pojkarna sover fortfarande och det är helt tyst i huset, frånsett tjockekatten som ligger här intill och andas väldigt högt.. Skönt med lite lugn och ro så här på morgonkvisten!

Ha nu en riktigt bra lördag i regnet vi hörs säkert lite senare!

Puss och kram

fredagkväll!! Vi har handlat, köpt godis och laddar nu inför en ledig helg, ska bli enormt skönt!

Veckan har varit lite upp och ner som ni vet och det har inte kommit någon kallelse idag heller, jag hoppades att den inte skulle komma idag, för då är det lixom defenitivt, datum är bokat.. jag ville inte förstöra helgen med att fasa för vad som kommer att hända nästa vecka! tack för det sjukahuset!! man väntar med skräckblandad längtan. längtan efter att få det gjort och skräck för att göra det! och ännu mera skräck såklart för vad dom ska hitta.. inte ens under mina bästa dagar tror jag på granteorin längre.. tyvärr, för det var endån en rätt rolig tanke att skoja om iaf!

Som vanligt har jag varit med barnen i skolan idag. Casper slutade kl 12 och efter det körde vi och handlade på willys. Sen började jakten på en häggkvist eller kastanjekvist som jag vill ha i min stora vas.. kunde inte hitta något av det, utan att någon isof SÅG mej.. jag hade ju tänkt stjäla kvisten vid ett lämpligt tillfälle, men ett sådant kom inte.. Eddie slutade 14 och efter det körde vi hem, men först inom pang för att köpa fredagsgodis!! ett måste!!

Just nu håller vi på med middagen.. tacos blir det idag, med massor av vitlöksdressing, sååå gott!

Har inte så mycket mer att skriva idag, mer än att jag hoppas att ni alla får en bra fredagskväll själv tänker jag inte låta någon endaste liten orostanke krypa igenom och förstöra min kväll!

Jag skulle vilja skicka ett stort rött hjärta till er som hälsade i bloggen igår, Jenny, Therese, Anki och min pappa.. det kan låta löjligt, men att ni skriver inlägg, hjälper och piggar upp en hel del och jag är glad att kunna dela detta med er.. Ni är så goa som stöttar, tröstar och  även skojar om eländet.. jag skulle gjort det samma för er utan att tveka, det hoppas jag att ni vet. Även ni andra som gjort inlägg är såklart betydelsefulla, inte minst du kära Susse, för att du överhuvudtaget finns!

puss och kram till er alla, ni finns i mitt hjärta!

Nu har det varit tyst här några dagar igen då jag jobbat. Igår var jag ledig, men trött som ett ålderdomshem så jag orkade inte blogga.

Idag gick vi upp och körde till skolan. när jag lämnat dom körde jag till mamma, som jag brukar i väntan på att dom ska sluta skolan. Jag fick läst ut min mycket spännande bok och hade det allmänt trevligt. Tills det ringde från skyddat nummer.. vem fan är nu det tänkte jag, säkert någon försäljare som jag ska vara riktigt otrevlig mot!! men nääädåå.. Fredrik på ortopeden (doktorn som Anders delar mej med då han ska vara ledig lite under våren) han var för övrig med och opererade 06. I vilket fall sa han att Thorax hade lagt om rutten lite. Jag väntar fortfarande på min kallelse och nu förstår jag varför den inte kommit. Han sa att dom hade haft ett nytt möte och att han hade fått meddelat igår att dom skulle skippa nålpunktionen.. MEN dom vill göra en bronkoskopi istället, som om det inte kunde bli värre?? det kunde det tydligen!! Lungspecialisten som tagit detta på sej trodde att man skulle komma till den mycket lättare uppifrån, en nålpunktion hade dom i värsta fall fått göra om. En bronkoskopi innebär att dom går in via näsan eller svalget med en fiberoptisk slang.. ja, ni förstår själva dilemmat i detta.. jag sa till Fredrik att jag kommer väl att vara sövd? men det trodde han inte.. du blir såklart bedövad hela vägen ner i lungan, så att alla reflexer försvinner, man kan inte vare sej svälja eller hosta. han hade själv inte varit med och gjort någon sådan på flera år så han ville inte berätta om det går till si eller så utan han tyckte att det var bättre jag pratade med doktorn som ska göra den, när jag fått kallelsen. det kommer jag sannerligen att göra sa jag.. och om det krävs kommer jag att skapa mej så in i norden så att dom inte har något val! Fy fan säger jag bara!! från att någerlunda ha acceperat nålpunktionen och vara tillfreds med det till att fullständig panik hotar att bryta ut vilken minut som helst. fredrik hörde nog på min röst att jag höll på att börja lipa.. han sa att jag förstår att är rädd för detta, konstigt hade det varit annars.. tuff som jag är, samlade jag mej tillfälligt och sa att -ja där är inte mycket att göra, bara få det gjort, det finns dom som har det värre.. ja, svarade han.. men det finns oxå dom som har det bättre, mycket bättre, det är okey att vara livrädd för sånt här och det är okey att vara lessen utan att ha dåligt samvete för dom som har det värre.. detta är ditt kaos och ingen kan överta det, du får bära det själv och då är det inte konstigt att man reagerar. det kändes bra att han sa så, för jag ibland får jag för mej att gnäller och tycker synd om mej själv, när det finns dom som har det värre.. men som han sa att du är troligtvis sjuk och det hade varit konstigt om du inte hade varit orolig och rädd för situationen! Det tar sin tid både för patient och för anhöriga att ta sej igenom sånt här, att acceptera och att faktiskt tycka synd om sej själv istället för att jämföra sej med andra! Jag gillar Fredrik har jag bestämt mej för, jag har inte direkt haft någon kontakt med andra läkare än Andres sen jag blev sjuk 98 och jag är övertygad om att han gick en låååång kurs i psykologi under sin utbildning.

Jag tyckte att det var bra att han ringde och informerade mej om läget, så man inte får en kallelse till bronk jävla skopi utan att veta vad som pågår, då hade jag flippat ut totalt! han sa även att detta måste göras nu så fort som möjligt så att det kan planeras för en operation oxå i det snaraste. Han är inte lika gammal i gamet som dr A men jag känner stort förtroende för honom, dels för att han ringde och förvarnade mej och dels för hans lugnande psykologiska ord.

Denna våren går inte av för hackor, vårarna 98 och 06 var inte heller roliga, men detta tar fan priset!! Är just nu mest förbannad och så jävla rädd för allt vad tumörer heter, få bort skitet så jag kan börja leva normalt igen. Dom senaste dagarna har jag mått som vanligt och inte skänkt detta en tanke, sååå skönt har det varit. Nu virvlar allt upp igen, han där uppe måste vara rääätt ond på mej!

Nu vet ni alla hur landet ligger.. från en nålpunktion som numera framstår som en promenad i parken, till helvetes jävla slang i näsan (ursäkta språket) och panik, vill inte, tänker inte gå dit känslan.

Ha en bra kväll allihopa, nu ska jag samla ihop mej och gå och dammsuga lite (funkar alltid)

Igår Söndag var vi i Hässleholm och tävlade. Vi körde hemifrån kl kvart över sex på morgonen, barnen var jättetrötta och jag och Chrille var enormt spända inför denna roliga tävlingen. Halvägs till hässlehåla kom solen fram från molnen och det såg ut att bli en fin dag. I hässleholm mötte Daniel och Ario upp, vi lastade av och körde ner till till depåområdet, för att anmäla och besiktiga. När vi kom fram hade redan jättemånga bilar anlänt, dom måste ha kört hemifrån mitt i natten typ.. vi fick en plats på det bortre området och började packa av barn, brassestolar, grejer till bilen mm. Daniel var väldigt uppspelt och spänd hela dagen, han skulle få åka med Chrille på sista rundan med en såkallat pr-licens. Jag själv skulle åka dom 2 första rundorna, dels för att han behövde mej som kartis och dels för att jag sett fram emot denna tävlingen typ över ett år. Förmiddagen gick, vi solade, fikade, solade, fikade.. Det fanns en stor hoppborg för alla barnen som var med på tävlingen, så efter att killarna hade vaknat till, gick dom bort där för att vara med. Dom såg man inte mycket av resten av dagen

Sen blev det då dax för första åket för min del.. vi var så taggade när vi stod på startlinjen, så jag tror att jag hade kunnat förse hela hässleholm med adrenalin just då! allt gick bra, fort som fan, lite för fort vid ett tillfälle.. kom på en lång raka som slutade med en svag sväng.. när vi kom till svängen gick bilen nog så fort den kunde.. Chrille skulle börja bromsa på sej för efter ytterligare 30 meter skulle vi ta av till vänster. han bromsade och bilen sladdade med bredsida först på ena hållet och sen på andra hållet, men precis i rättan tid fick han ner hastigheten och vi kunde svänga av till vänster. Det slog mej aldrig att det kunde gått riktigt illa.. men när vi kom i mål sa Chrille själv att det hade varit nära ögat, däcken hade inte fäste ordentligt och vi hade varit nära att missa avfarten (som var typ i 90 grader) och störta in bland träd och grejer, han hade själv blivit livrädd, jag tänkte nog mest, att -men vi ska ju in där och att vi kommer för fort, men rädd blev jag aldrig.. ett stort bevis på hur mycket jag litar på Chrille och hans bilkörning!! Du är mästerlig älskling!!

2a åket gick ännu bättre, Chrille kunde vid det laget banan och jag behövde inte ge så många instruktioner, jag kunde bara njuta av att åka i 150 knyck på en gamal gata. FÖRUTOM när vi kom upp till det olycksaliga stället, då kommenterade jag -BROMSA I TID!! och vi körde 4 sekunder snabbare på den rundan.. Ett annat roligt inslag var att Alexandra på jobbet och hennes sambo Rasmus kom och kollade, vi fikade, solade, kollade bilar och fikade lite till med dom. Dom tyckte att det var skitroligt att se både mej och Chrille in action och frågade när nästa tävling var så vi får väl snart hitta på lite uppgifter till dom oxå om dom ska vara groupis! jätteroligt att ni kom!!

SEN var det alltså Doddos tur att åka, han var så uppspelt så han liknade ett barn dagen innan julafton.. Jag hjälpte honom på med alla bältena, hjälm och satte igång intercomet. han såg mycket nöjd ut. Dom körde iväg en stund innan start för att värma däcken lite och när dom kom tillbaka för att ställa sej i startkön såg man något annat i hans ansikte.. skräckblandad längtan.. ömsom sammanbiten och ömsom jätteglad och förväntansfull.. (tog kort med mobilen men jag har inte lagt över dom än) Jag filmade när dom körde förbi där vi stod och det såg jättebra ut.. men jävlar vad det gick.. man uppfattar en sorts hastighet när men sitter i bilen, men då är man så upptagen av sin uppgift och att det är tävling, så man skulle behöva ett dubbelkomando för man vill hjälpa till att gasa när bilen inte kan fortare. Utanför däremot, när dom kom runt sista hörnan, fram på rakstäckan och i mål, tänkte jag.. -herregud, måtte inget hända, det är min sambo och lillebror i den djävulsmaskinen..

Väl i mål var Daniel bara ett stort leende hela han, det var fan det roligaste jag gjort någon gång skrattade han. han kommer att åka pr till nästa år oxå, var så säkra!!

SÅKLART så vann vi.. nä det var inte så klart! över 130 anmälda tror jag och efter dom 2 första rundorna skilde det inte många tiondelar till 1a platse i klassen, vi låg som ett tät 2a så att säga.. men efter 3e rundan (ja, Daniel, du kan ta åt dej äran;)) hade vi god marginal på den sammanlagda tiden. VI VANN såklart.. på prisutdelningen tyckte jag att doddo skulle stå med Chrille på pallen, men han ville inte. Nä för helvete att jag går upp där när alla kollar.. haha nä nä då gör jag det själv då! stora pokaler blev det, samt lite stäckpriser och blommor. Barnen tjoade och klappade i händerna och var mycket stolta över att vi stod överst på pallen. Än en gång säger jag bara.. jag trivs bäst där, att komma 2a är inget för mej!;)

Jättebra jobbat älskling (som vanligt) jag är sååå stolt över dej, så du anar inte!! inte vem som helst som har äran att bo med en som kan hantera en bil på ett sjuhelvetes vis!!!

Idag måndag blir det jobb för min del. Har sovit nu i förmiddag och har nästan precis gått upp Snart kommer Chrille hem och vi ska nog fortsätta fira gårdagen med godis (vin kan jag ju inte dricka idag) sen bär det av till jobbet alltså.

ha en fortsatt jättebra måndag allihopa

Kl halv 11 var vi på banan, Cappe hade värmt upp och fått på alla skydd och kläder.

håller på att ramla av innan han ens har startat..

taktiksnack.. ingen kärringkörning!!

nerför ett av hoppen

lite mer taktiksnack.. i farten lixom

Idag var Casper själv på lilla banan och det märktes på hans körning.. han behöver någon att jaga. Men till slut körde han jättebra och hade fått upp farten rätt bra jämfört med några timmar innan. Efter 2.5 timmes körning med ett litet avbrott för att gå och kolla på dom stora killarna som körde, var han rätt slut. Ont i armarna och allmänt trött. Värsta fyspasset!! Jättebra Cappeliten!!

Nu har jag precis städat färdigt och ska börja förbereda middagen. Grönsakspaj men stek bacon. Jättegott tycker jag, men jag får väl göra en hörna utan grönsaker till Chrille då han inte äter det, inte mycket till mat för hans del..;) men jag och barnen kommer att mumsa i oss desto mer!

Imorgon är det dax för tävling i hässleholm, ska bli riktigt kul! Årets snabbaste tävling.. Min bror ska åka en av rundorna och jag ska stå beredd med kamera och kräkpåse i mål.. nä, det kommer säkert att gå bra, men han har aldrig åkt rally innan, så det kommer nog att bli en upplevelse som heter duga! jag mår dessutom mkt bättre nu inför denna tävlingen, rädslan och tankarna har trängts bort en del och det är så jättesuper skönt. Äntligen lever jag någerlunda som jag gjort tidigare. Det är klart att tankarna finns där, men jag låter inte som ta sån plats som dom gjorde för ett par veckor sedan.

Hoppas att ni alla får en bra lördagskväll och jobba lugnt Susse och var rädd om dej!

Jobbade onsdag och torsdag därför har det varit tyst här på sidan. Orkar inte riktigt blogga när jag sover och jobbar och då är det bättre att vara tyst.

Fredagskvällen åt vi så vi höll på att spricka.. god mat, gott vin och mkt mysigt sälskap i form av barn och älsklingen i soffan. Gick och lade oss ganska tidigt då vi var trötta efter veckan som gått..

Idag blir det crossbanan med Casper, han tjatar och tjatar.. vi har inte haft möjlighet att träna med honom på ett par veckor nu pga jobb och vårt egna tävlande. Men idag är det dax! Ska ta lite nya bilder som jag ska lägga upp i eftermiddag så ni kan få se yrvädret in action!!

Nu ska jag ta tag i damsugaren.. hörs i eftermiddag allihopa!

Puss o kram