idag har vi varit på crossabanan.. Vilket liv där var! ljudvolym alltså.. Casper sa direkt vi kom av bilen, visst bara älskar man d här ljudet?? nja.. säger jag. Han körde på mellanbanan och till en början gick det inte så fort.. han blev till och med omkörd av dom små killarna.. men efter några timmar var det som om f..n flög i honom..
Chrille hejjade på och hade nästan tårar i ögonen (kanske var det grus, för det yrde omkring) så bra det gick.. jag hade tårar i ögonen av skräck!! herregud vad han körde, man kunde knappt tro att det var samma barn.. han körde om dom andra i ett fläng. Med ett jätte självförtroende som typ utstrålade att störst kör först! Han var jätteduktig och det är med skräckblandad förtjusning jag tittar på honom. jag är såklart enormt stolt över hans framsteg, men samtidigt så rädd att han ska köra omkull. Min förhoppning var ju att han skulle tröttna på crossen.. men det verkar som att jag får se mej om i stjärnorna efter det. Han körde sammanlagt i en 3 timmar och det gick bara bättre och bättre.. usch!
På hemvägen sa han inte många ord, han var helt slut stackaren. Energin kom snabbt tillbaka och nu är dom ute och leker alla pojkarna.. man kunde ju fått lite av den energin, både jag och chrille är helt slut, färdiga för sängen. Nu får man väl göra lite middag och SEN blir det sängen..
hoppas att alla får en fantastiskt fortsatt bra söndag! 
Skönt att va ute. Det har jag också varit hela dagen! Kram